Low Carb High Fat

Jag sitter o googlar LCHF nu. Tänkte försöka göra en veckomeny av något slag. Jag återkommer med resultat :P

Oups.

Haha, hörni. Jag fastnade visst på spela.se - nu måste jag i säng om jag ska orka med morgondagen! ;) Det får bli vikt o mått o bilder i morgon istället! God natt!

Dan före dan före dan...

Ojoj, dagarna går så snabbt så snabbt nu. Jag tror i ärlighetens namn inte att jag kommer hinna till under 90 till nyår. Jag står still på 94 kilo och det gör mig lite deppig faktiskt. Jag har känslan av att "det spelar ingen roll vad jag gör, jag går inte ner mer ändå. suck" i heeeela kroppen... Och jag hatar alla "svältdieter" som innebär snabb viktnedgång. Jag kanske på allvar ska försöka köra igång med LCHF, inget mer snack om det nu? Men jag har ingen koll på en bra sammansatt dag för viktnedgång när det kommer till LCHF - är det någon av er som tittar in här titt som tätt som kanske kan ge mig lite guide-line:s?

Ni är så fina som inte ger upp hoppet om mig. Ni är många som kikar in här varje dag, och det betyder massor för mig. Min ofrivilliga bloggpaus den här gången skyller jag på blogg.se. Jag har inte kunnat logga in överhuvudtaget, och jag ser också att alla mina tidsinställda inlägg aldrig kom upp. Jag ska försöka ställa om dom till er :).

God morgon, solstrålar!

Igår gjorde vi upp listan över vem som gör vad på julmaten. I år har jag bara önskat "nyttig" julmat, d.v.s. LCHF-vänlig julmat. Och jag ska göra just dom bitarna själv. Min syster står för julgodiset (för hon älskar det) och mamma står för julskinka, janssons, risgrynsgröt och sådant.
Jag bjuder på en liten bild också. Det är helt sjukt att jag snart har gått ner 10 kilo och att jag inte tycker att det märks själv. Var kan dessa 10 kilona ha suttit för att inte synas när dom försvunnit? Den enda skillnaden jag kan känna är att jag inte känner mig lika -tung- längre, och inte riktigt lika uppsvullen. Nu kan ändå ingen komma o peka finger o säga "hahah, dumma dig, det där är ju bara vatten glykos du har gått ner!". Nu är det på riktigt.
Det märkliga är att vågen inte alls är smutsig IRL, men på bild - ja då jävlar ser den skitig ut!!

(Jag vägde 92 efter Ungens födsel, jag gick ner till 87 som "minst" under hans första veckor, men sedan började det eskalera och jag hade min peak på 103 kilo på min födelsedag i början av oktober.)

Fredagen den 17 december

Idag fick jag sovmorgon av Ungen. Det behövdes eftersom jag jobbade över 2 timmar igår. Vi var lite dumstridiga för vi hade knappt några gäster, så vi skickade hem lite personal men lagom till dom hade gått blev hela stället smockfullt och där stod vi - 2 personer kvar när vi skulle varit 5. Så ja, lite övertid som sagt. Totaldöd var jag när jag kom hem!

Jag vägde mig ikväll - 94.9. Allt spring på jobbet lönar sig :P För övrigt är det konstigt att jag inte känner mig hungrig. Jag var hemma hos en vän runt lunch o käkade brunch (=frukostbullar med ost o kaffe :P) och vid 19 höll min syster på att dö av hunger - jag kände ingenting. Kvällsmat blev iaf god kyckling i ugnen och lite paprikakokt ris = smaskens! Fredagen till ära avnjöts det även ett gott Amarone-vin till :P Och efteråt blev det kaffe o Baylie's.

I morgon är det dags för mig att jobba igen. Jag börjar tidigt och jag slutar mitt i natten (natten mellan lördag och söndag) så se inte fram emot allt för mycket uppdatering kommande dagen. Jag har tidsinställt lite sanningar och lite andra småinlägg, men det blir inte direkt högtryck på bloggen ;) På måndag innan lunch lovar jag er uppdatering med vikt o mått!

♥ Sanning 3 – Mina föräldrar.

Min mamma och min pappa var 33 respektive 52 när jag föddes. Min pappa hade lämnat sin första fru (och tre barn) för min mamma några år tidigare och vid trettiotre började mammas biologiska klocka att ringa. Pappa brukade alltid skämta om att det finns inga barn i världen som är mer planerade än mig och min lillasyster.

Vi växte upp i mitten av Smålands mörka skogar och jag måste säga att när jag ser tillbaka på min uppväxt finns det tre ord som beskriver den bäst: trygg, traditionell och varm. Mamma och pappa separerade när jag var 12 år, och pappa flyttade till en annan stad.

Min mamma är en så kallad karriärsmamma, hon vägrade stå hemma o baka bullar dagarna i ända - hon ville ut o göra karriär. Sagt och gjort, idag har hon landat ett grymt bra jobb som hon trivs på väldigt bra och är nöjd över. Hennes motto har alltid varit "liite bättre kan du!", vilket har varit bra för man har alltid sporrats av att göra liite bättre. Mamma är inte den kramiga typen, hon är inte en sådan som daltar - hon kör mer "nu borstar vi av dig, och så upp igen!"-stilen. Jag har alltid varit mammas flicka. Idag bor mamma med sin sambo och sina hundar (hon driver en kennel) sedan 10 år tillbaka i ett vackert hus i samma stad som jag.

Min pappa är död sedan 2,5 år tillbaka. Sista (värsta) veckan, innan "alla" hade kommit hem o samlats hos honom, gick snabbt. Han dog en varm julinatt hemma hos min (halv)storasyster. Min pappa var en oerhört varm människa, han var ALLTID stolt över vad man åstakom - det kvittade hur litet det var, han var så imponerad att han berättade för alla och man riktigt såg hur han lyste av stolthet o kärlek. Han var en väldigt kramig person, alltid glad och han älskade livet. Han hade en förkärlek till havet, och havets alla läckerheter (räkor, krabbor, kräftor, hummer var standard när man var o hälsade på!). Han var en hejjare på att laga mat och han ställde alltid upp, oavsett vad man behövde hjälp med. Pappa fick aldrig träffa Ungen, och han hann inte heller få reda på att jag var gravid. Jag saknar honom.

Tjipp.

Jag blev inringd till jobbet i onsdags och har alltså jobbat sedan dess. När jag inte sovit förståss ;) Jag jobbar ofta 12-timmarspass när jag jobbar, och kommer hem kl 03.00 - dödstrött. Så sen ligger jag o sover till 11 på morgonen vilket ger mig ungefär fyra timmar över på dygnet för ALLT annat som måste göras här hemma! Och idag måste jag verkligen ringa kommunen och kolla hur det blir med Ungens förskola. Och betala räkningar ;)

Jag har varken vägt mig eller mätt mig så jag har inte direkt något "nytt" o komma med, jag har ingen aning om jag gått upp eller ner i vikt senaste veckan, men det lär vi ju se på måndag om inte annat. Idag är jag iallafall ledig och ska passa på att handla massa mat, julgran, sista julklapparna, slå in julklapparna och så vidare. Fullt med pyssel idag! Men först ska jag och Ungen har en låååångfrukost :P


Jag har ju några sanningar att dela med mig av också - jag tidsinställer de inläggen så dom kommer upp senare under dagen ;)

♥ Sanning 2 – Min första kärlek.

Min första kärlek var inte, som man kanske kan tro, min första pojkvän. Min första kärlek - han som jag skulle göra ALLT för - hette Rickard och var den tredje pojkvännen i raden. Han var 5 år äldre än mig och bodde i en stad 50 mil ifrån mig. Vi hade ett distansförhållande i 5 år där vi pendlade med tåg (två byten - 6 timmars resa enkel väg) till varandra. Vi träffades varannan helg och han är, förutom min nuvarande sambo, den enda av de pojkvänner jag har haft som jag varit helt trogen mot.
Rickard var en väldigt speciell person. Hans uppväxt hade inte alls varit speciellt bra och han flyttade tidigt hemifrån, ifrån sin mamma som var alkoholist. (Hans mamma dog precis i den perioden från det att vi började prata tills det att vi blev tillsammans. Hon trillade ner för trappan, full, om jag inte minns helt fel. Hans styvpappa dog någon vecka senare - av sorg (hjärtattack).) Han var en väldigt teknisk person, och drivande. Jag älskade hans sinne för humor, jag älskade hans känsla för det finstilta i livet. Han tänkte alltid på detaljerna och var grymt romantisk. Efter att vi gjort slut köpte han ett dator-företag och drev det i något år tillsammans med två vänner. Idag jobbar han på ett känt varuhus som teknisk support någonting-högt-uppsatt och hans nuvarande sambo jobbar på samma ställe.
Vi träffades, lite kontroversiellt på den tiden, på internet. På lunarstorm. Han kom upp som en av de fem "dagens ansikten" som dom hade ett tag. Jag tyckte han var döööösnygg så jag skrev ett meddelande till honom - något i stil med "hej, snygging. hur är läget?". Han hade redan flickvän och jag hade redan pojkvän, men trots det bestämde vi, efter mycket snack över ICQ och telefon, att jag ändå skulle åka upp o hälsa på honom. Jag ljög för min mamma (vilken mamma hade släppt iväg sin 14-åriga dotter 50 mil bort till en kille hon aldrig hade träffat?) och sa att jag skulle sova hos en kompis över helgen, tog mitt barnbidrag och satte mig på tåget. Helgen var helt magisk, han var allt och mer än jag någonsin hade kunnat förvänta mig. På söndagen när jag skulle åka hem så försökte jag göra ett sugmärke på hans hals, jag sa att jag ville lämna spår efter mig så han inte skulle glömma mig. Han såg mig i ögonen, tog min hand o förde den till sitt bröst precis ovanpå sitt hjärta och sa "Men, det har du redan gjort. Här inne.". Efter det var det vi mot allt. I 5 år. Det tog slut på grund av mig, jag fick för mig att jag inte gillade slentrianen vi kommit in i - allt var vardag. Tråkigt. Jag hamnade på en fest i min stad med massa singlar en helg och det blev en hel del flirtande. Jag började längta efter min frihet och vi gjorde slut över web cam. Jag ägnade lååång tid åt att försöka få tillbaka honom efter det, och jag låste in mig i mitt rum o grät när jag insåg vad jag "bytt bort" mot min så himla efterlängtade frihet. Jag gick ner 18 kilo på 2 månader i den där sängen, gråtandes.
Han kommer alltid ha en väldigt, väldigt speciell plats i mitt hjärta och nu efter många år, när jag kan se det mer objektivt, så vet jag att vi aldrig hade passat ihop i längden. Det lärde mig att man måste ha mer än bara kärlek i ett förhållande för att det ska fungera. För kärlek och passion hade vi sannerligen.
Ett foto jag tog på oss hemma hos mig. Ja, jag hade pyjamas-byxor på mig :´)

Ni undrar varför jag inte längre skriver vad jag äter...

... det är för att det är absolut INGEN orning på det jag äter nu för tiden! Jag har helt tappat detta med frukost - lunch - middag och har gått över till någon slags svält-diet. Fråga mig inte varför. I morgon får jag lön, och då ska jag åka direkt till Maxi o handla massa god mat och sen kör vi LCHF - är ni med?

Ikväll blir det laxpasta i alla fall. Vi hade två laxbitar kvar i frysen och sambon tog hem en tiokilossäck med pasta till Ungens födelsedag för några månader sedan. Så lite dill, lite citron, lite tomat och sen har vi nog en god kvällsmat ;)

Lugnet.

Ungen håller på att få kindtänder. Ja, ni kan ju tänka er hur det är hemma hos oss. Stackars liten har så ont. Nu har h*n iaf lyckats somna för att sova lite middag, och jag pustar ut. Jag har knåpat ihop min andra sanning också! Det blev en lite trip down memory lane, om vi säger så! Ni får se ikväll, för då kommer inlägget upp ;)
Min plan var att hinna julpyssla färdigt här hemma. Och plocka undan alla leksaker - här ser ut som kriget! Men jag fastnade i min externa hårddisk, med alla mina foton från 13 års ålder och framåt. Jag älskade web cam:en när jag var yngre! Och jag älskade internet när det kom. Jag brukade smyga upp på nätterna när mamma hade somnat och kopplade upp mig (jag la massa kläder över modemet, det var ett sådant 56K-modem som tog foooreeeever att koppla upp, och det tjöt o pep o hade sig, för att inte väcka någon) och sen satt jag o chattade hela nätterna :´) Everyday, Passagen och mIRC.

Vikt o mått - på riktigt.

Ja, veckan All inclusive visade ju +0.7, och de 0.7 hektona har jag gått ner igen, och ligger återigen på 96.1 - som veckan innan resan. Men som ni ser har jag ändå minskat en del i centimeter (förutom magen då, men det visste jag ju av naturliga anledningar :P), och det är ju alltid positivt! Nu behöver jag någon slags mirakelkur (läs: snålkost) fram till julafton (då jag SKA äta julbord!!) och sedan i mellandagarna fram till nyår! Tips?
(ursäkta den extremt fläckiga bilden på vågen - det är nog en kombo av dammig våg + skitig lins på kameran :P)

That time of the month.

Jag vaknade i morse och när jag gick förbi vår helkroppsspegel på väg till toaletten så fick jag nästan en hjärtattack! Jag ser höggravid ut!!! Sen kände jag den välbekanta smärtan och kom på att, ja, just det - it's that time of the month. Jippi. Idag börjar några dagar av riktigt helvete för mig. Men jag ska iaf försöka fota bilder idag (äntligen) och mäta mig - fast magmåttet kommer ju vara typ 3 meter i omkrets. ;)

Hoppas ni har en fin, fin tisdag! :)

♥ Sanning 1 – Presentera mig själv.

Herregud, så svårt..

Jag älskar att stå på scen och synas och jag älskar att ta plats. Jag vantrivs mitt i en stor folkmassa, men framför dom är helt okej. Jag har många tjenis-vänner, men det tar lång tid för mig att släppa folk nära inpå. Mitt sätt är det enda rätta (och bästa) sättet, och jag har svårt att ge att andra kan ha ett bättre tillvägagångssätt. Detta har att göra med att jag faktiskt oftast HAR det bästa sättet ;) Jag är också väldigt pedantisk när det kommer till att göra saker, jag gillar att ha koll o kontroll och när jag städar så städar jag nitiskt var enda millimeter. Sen mår jag toppen! Jag älskar pilliga saker, jag älskar att öppna saker (brev, paket, luckor, skåp, dörrar, inplastade saker - helst saker jag inte får öppna).

Jag lär mig äckligt snabbt och har fotografiskt minne. Min starka sida är siffror (jag kan alla telefonnummer i min mobil utantill och jag kan 87 decimaler till pi) och ansikten + namn. Det tråkar ut mig att sitta o traggla samma sak igen och igen och igen (t.ex. skolan), jag behöver förändring och älskar att lära mig nya saker. Jag är som en svamp när det kommer till kunskap (jag glömmer aldrig!) - och kunskap är makt! Jag är "en entreprenör" - det vill säga, jag kommer på idéer o projekt på löpande band, och jag brinner för dom när jag startar upp min projekt, men behöver någon som tar över och avslutar då jag är skitkass på just avslut.

Jag är en empatisk person, men jag kan ibland tycka att andra människor är svaga. Jag tycker t.ex. (och det kanske har med okunskap i ämnet att göra) att människor som "går in i väggen" helt enkelt bara har prioriterat fel, för mig är det otänkbart att "bli" deprimerad och utbränd. Jag tror starkt på att vi själva väljer hur vi vill må. Jag blir sällan sur eller irriterad, eftersom jag väljer att inte lägga energi på att må dåligt över hur andra personer beter sig (jag förväntar aldrig mig något av någon, så blir jag heller inte besviken), men skulle någonting reta upp mig så har jag oftast glömt det efter en timma. Jag hatar ingenting, eftersom jag tycker att hata är ett extremt starkt ord. Jag vet att själv är bästa dräng, och vill man ha något gjort på rätt sätt (läs: mitt sätt :P) så får man göra det själv.

Jag lever efter LAO (Laws of attraction) och många saker i mitt liv har faktiskt hamnat hos mig just genom LAO. Jag tror på änglar och ett liv efter detta, jag kan känna "energier" (jag känner lätt av andra människors känslor) och jag har ett sjätte sinne - jag vet när det är poliskontroller fast jag inte borde veta, och jag vet vad folk tänker säga innan dom sagt det, jag vet när någon nära mig är i fara (jag fick andnöd en eftermiddag när jag bodde i England, senare på kvällen får jag reda på att min pappa åkt in akut pga andningssvårigheter den dagen - han diagnostiserades elakartad lungcancer). Det enda jag aldrig någonsin vet är var tusan jag la hemnyckeln senast. Jag har ofta sanndrömmar och jag drömmer bara i svartvitt. Jag tror att vi delvis själva bestämmer vår väg i livet, inget är helt förutbestämt och de val vi gör påverkar hur vårt liv ser ut i framtiden. Tänk er ett vägskäl - väljer vi höger kommer vissa saker att hända, väljer vi vänster kommer andra saker att hända.

Jag bor i en av Sveriges största städer, i en lägenhet centralt med min sambo och vårt barn. Vi hade inte en tanke på barn, och Ungen kom till fast jag gick på P-piller. H*n är dock VÄLDIGT älskad och oerhört välkommen till oss - och idag kan jag inte tänka mig ett liv utan den lill*! Lägenheten håller vi för övrigt på att renovera, och jag älskar ljusa färger eftersom ljust gör mig glad o lugn. Vitt i grund och botten!

Min närmsta vän är helt tvärt emot mig på exakt allting. Yin och Yang, ungefär :P

30 personliga sanningar!

Här har ni listan då - 30 personliga sanningar om mig! Eftersom jag har valt att hålla kommentators-fältet helt privat, så kan jag faktiskt tänka mig att bjuda på lite namn och sådär. Eventuellt. Vi får se hur jag känner i stundens hetta :P

♥ Sanning 1 – Presentera mig själv. 
♥ Sanning 2 – Min första kärlek.
♥ Sanning 3 – Mina föräldrar.
♥ Sanning 4 – Det här åt jag idag.
♥ Sanning 5 – Vad är kärlek.
♥ Sanning 6 – Min dag.
♥ Sanning 7 – Min bästa vän.
♥ Sanning 8 – Ett ögonblick.
♥ Sanning 9 – Min tro.
♥ Sanning 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Sanning 11 – Mina syskon.
♥ Sanning 12 – I min handväska.
♥ Sanning 13 – Den här veckan.
♥ Sanning 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Sanning 15 – Mina drömmar.
♥ Sanning 16 – Min första kyss.
♥ Sanning 17 – Mitt favoritminne.
♥ Sanning 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Sanning 19 – Detta ångrar jag.
♥ Sanning 20 – Den här månaden.
♥ Sanning 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Sanning 22 – Det här upprör mig.
♥ Sanning 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Sanning 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Sanning 25 – En första. 
♥ Sanning 26 – Mina rädslor.
♥ Sanning 27 – Min favoritplats. 
♥ Sanning 28 – Det här saknar jag.
♥ Sanning 29 – Mina ambitioner.
♥ Sanning 30 – Ett sista ögonblick.

Jag är kass.

Förlåt för skitkass (rent ut sagt) uppdatering! Jag har så mycket som måste fixas o trixas i mitt liv helt plötsligt, så tyvärr blir den här bloggen lite lidande. Jag har huuuur många kommentarer som helst (och mail - hur fick ni tag i min mailadress?!) som jag måste svara på ;)
Många av er tyckte att jag skulle bjuda på glimtar av mig själv och mitt liv (vissa tyckte mer än bara glimtar), och jag kom på den där listan som många toppbloggare kör - "en grej varje dag", alltså, en personlig del av mig varje dag. Men jag kanske ska köra en personlig grej varannan dag eller en i veckan?
Jag har inte ens hunnit fota mig idag. Buu, för mig. Eller mäta mig. BUU, för mig! Nu är det för mörkt i vår lägenhet för mig att fota, men jag ska fota i morgon innan Ungen vaknar så ska ni få se min urtjusiga (eller inte) kropp! För övrigt har jag fortfarande inte märkt på några kläder eller så att jag blivit över 7 kilo smalare. Och jag känner mig inte piggare, lättare eller gladare heller. Vi får väl se, vid 10 kilo får jag väl hitta på något kul. Och den andra januari börjar jag träna. Då jävlar, ska det svettas!! :D

Vikt o mått

Ja, jag vägde mig i morse, och jag hade inte förväntat mig någon gigantisk nedgång med tanke på allt fusk senaste veckan, men ett litet kilo hade jag i alla fall tappat. Jag är glad åt det lilla. Nu hann jag tydligen inte lägga upp bilder och vikt ändå, för Ungen vaknade precis. Vi får höras senare! :)

God morgon, God morgon!

Sovit gott? Det har jag! Det är SÅ obeskrivligt skönt att få sova i sin egen säng igen!
En vän till mig kom över häromdagen med universums godaste knäck - och jag kunde ju inte motstå att smaka. Vad jag inte visste var att hon inte gjort dom laktosfria, så jag hade en fin dag igår när det kändes som att jag gick ner 10 kg igår efter allt spring på toa :´) Just grädde (och mjölk) är det jag reagerar mest på.
Idag har jag börjat dagen med clementiner - HALLÅ, vad gott det ÄR! Annars bjuder dagen på en vända ner i stan och så får jag pallra mig ut på en promenad när Ungen vill sova middag. Ikväll ska det jobbas! Hoppas ni får en fin fredag!

Hörni, förresten,

jag tänkte hjälpa er att komma ihåg att komma in här också - eftersom jag har en hel del som dyker upp med jämna mellanrum. Ni kan ju inte missa min resa :P
Klicka på logon lägst ner så kommer ni in på "min" sida på bloglovin' - klicka i att ni vill följa min blogg så ser ni direkt när jag uppdaterat något smarrigt inlägg till er!


Nya idéer?

Åh, jag tycker själv att bloggar som är helt anonyma är aptrista att läsa, mest eftersom man som anonym inte kan ha hur många bilder som helst, och nu när jag bläddrade igenom min blogg var den ytterligare en av alla aptrista bloggar där ute. Jag får helt enkelt börja bli lite mer personlig (dock än anonym!) med er och dela med mig lite av mig och mitt liv :) Är det något speciellt ni vill veta? Just nu handlar ju bloggen mest om min vikt o mina tankar kring mat/vikt/viktnedgång, och det kanske är lite tjatigt i det långa loppet? Jag tänkte vara ganska öppen, men jag publicerar inga bilder på ansikten av mig, min familj eller mina vänner och jag publicerar inte heller några namn - allt annat kan ni fråga mig! :) (jag kan till och med eventuellt tänka mig att videoblogga, så ni får höra mig (inte se mig)!)


I'm back!

Oj, oj, oj måste jag bara säga. Vilken underbar semester jag har haft! Jag är dock kvar i tidsskillnaden och vaknade 05.14 svensk tid - utvilad o pigg. Nu har jag avnjutit en kopp te och har tänt lite ljus i mörkret. Det är en viss charm med vinter också, även om jag "levt" högsommar i en vecka. Undrar ni hur det har gått för mig? ;)
I ärlighetens namn var jag LIVRÄDD för att ställa mig på vågen. Första två dagarna på semestern gick att hålla någorlunda "schysst" diet, men sen gick det utför. Jag föll för frestelsen och det har nog inte gått en dag utan burgare o pommes, sötsaker o bakverk... Jag har försökt träna lite, som kompensation, typ simmat längder i poolerna, tagit promenader med Ungen när h*n ville sova mitt på dagen o tagit trappor istället för hissar, och det verkar som att det lönade sig lite iallafall - vågen stod "bara" på +0.7 kg. Det måste jag ändå säga var över all förväntan! Visst, det är ingen nedgång, men det hade jag inte räknat med när man lever all inclusive med 8 andra personer som INTE går på diet ;)
Nu känner jag mig grymt peppad att gå ner de sista 6,5 kilona på 3 veckor (under 90 på nyår, minns ni?)!!
Till vänster har ni terrassen över poolerna - här tog man svalkande kvällsdrinkar.
Till höger har ni frukostterrassen med utsikt över hela området.

Till vänster har ni en strandbädd (och min schyssta siluett) där vi låg o softade på dagarna .
Till höger har ni en av alla 16 uppvärmda pooler på området - den ligger precis utanför vår balkong (till vänster).

RSS 2.0