Ojdå.
Jag kollade statistiken - menar ni att trots att jag inte uppdaterat på ETT ÅR, så kommer ni fortfarande in o kikar läget? Ni är för söta! :)
Jag har bytt blogg, och bytt inriktning. Inga mer soppor för mig. Jag kör LCHF nu, och hittils går det bra (undantaget igår kväll när jag råkade fuska och som resultat fick 3 hg plus på vågen...)
Jag har en ny bloggn nu, ni är välkomna att följa mig på den, om ni vill; vagligt.blogg.se
:)
Mat- och träningsmeny måndag.
Jag startar LCHF på måndag (efter att vi har fått lön o betalt alla räkningar :P) och då ser menyn ut som följer:
Frukost: 2 kokta ägg + mayo, 1/2 avokado med citron och kaffe med grädde
Lunch: Kyckling- och avokadosallad med en dressing på bland annat mayo/creme fraiche
Mellanmål: 1 Finn crisp med ost och gurka och kaffe med grädde
Middag: Smörstekt kött med bea och ostgratinerad blomkål
Till alla måltider serveras vatten som dryck :P
Måndagens träning kommer också vara antingen skivstång (styrka) eller aerobics (motion) - jag har inte bestämt mig. Vad som däremot är bestämt är att det blir tre konditionspass/vecka och 2 styrkepass/vecka + yoga en dag (söndag).
Fixarnisse.
Jag är medveten om att jag tappat en hel del läsare på den här bloggen iochmed hur inaktiv jag har varit här. Jag förstår också att ni som är kvar väntar på att jag ska skärpa mig. Jag har haft några helvetesveckor privat och helt ärligt har jag inte prioriterat varken bloggen eller viktnedgång då. Med det sagt har jag heller inte frossat i alla delikatesser utan försökt hålla mig till en någorlunda sund kost - med vissa snedsteg.
Nu har jag iaf, med hjälp av Dietisten, lagt upp ett tränings- och matschema som jag ska testköra i en vecka för att se hur min kropp "tar emot" detta. Vi börjar medel, tycker jag det känns lätt så ökar vi, och tycker jag att det känns för jobbigt så lugnar vi ner takten tills jag kommit in i det. Det låter bra tycker jag. Jag har precis fått menyn mailad till mig, och det är (som jag sagt innan) ganska mycket enligt LCHF. Eftersom jag kommer träna också så har vi lagt till ett mellanmål mitt på dagen (vanlig LCHF innebär bara frukost, lunch, middag vad jag förstått) och några kolhydrater också - speciellt innan motionsträning.
Nu börjar jag om, något lättare (96.1) att försöka nå min drömvikt på 70 kg. Jag lovar att jag ska försöka hålla den här bloggen levande så mycket jag kan, men då och då kanske jag försvinner några dagar/vecka för att reda ut privata saker, och eftersom det är min blogg så är det okej. :)
Andas ut.
Jag har, som ni antagligen har märkt, haft ett ganska bra uppehåll här på bloggen. Det har hänt en del inte så roliga grejjer i mitt liv och jag har behövt tid att andas och ta mig igenom detta. Jag vet att ni förstår (för jag har varit inne o kollat statistiken ;)). Jag har även gått upp lite i vikt igen, tyvärr. Men jag ska börja träna på måndag, och på måndag tar jag även tag i bloggen igen.
Tack, fina ni, för att ni stannat här trots att jag inte uppdaterat. Det är underbart att ha en liten "hejjar-skara" som följer en! TACK!
Low Carb High Fat
Jag sitter o googlar LCHF nu. Tänkte försöka göra en veckomeny av något slag. Jag återkommer med resultat :P
Oups.
Haha, hörni. Jag fastnade visst på spela.se - nu måste jag i säng om jag ska orka med morgondagen! ;) Det får bli vikt o mått o bilder i morgon istället! God natt!
Dan före dan före dan...
Ojoj, dagarna går så snabbt så snabbt nu. Jag tror i ärlighetens namn inte att jag kommer hinna till under 90 till nyår. Jag står still på 94 kilo och det gör mig lite deppig faktiskt. Jag har känslan av att "det spelar ingen roll vad jag gör, jag går inte ner mer ändå. suck" i heeeela kroppen... Och jag hatar alla "svältdieter" som innebär snabb viktnedgång. Jag kanske på allvar ska försöka köra igång med LCHF, inget mer snack om det nu? Men jag har ingen koll på en bra sammansatt dag för viktnedgång när det kommer till LCHF - är det någon av er som tittar in här titt som tätt som kanske kan ge mig lite guide-line:s?
♥
Ni är så fina som inte ger upp hoppet om mig. Ni är många som kikar in här varje dag, och det betyder massor för mig. Min ofrivilliga bloggpaus den här gången skyller jag på blogg.se. Jag har inte kunnat logga in överhuvudtaget, och jag ser också att alla mina tidsinställda inlägg aldrig kom upp. Jag ska försöka ställa om dom till er :).
God morgon, solstrålar!
Igår gjorde vi upp listan över vem som gör vad på julmaten. I år har jag bara önskat "nyttig" julmat, d.v.s. LCHF-vänlig julmat. Och jag ska göra just dom bitarna själv. Min syster står för julgodiset (för hon älskar det) och mamma står för julskinka, janssons, risgrynsgröt och sådant.
Jag bjuder på en liten bild också. Det är helt sjukt att jag snart har gått ner 10 kilo och att jag inte tycker att det märks själv. Var kan dessa 10 kilona ha suttit för att inte synas när dom försvunnit? Den enda skillnaden jag kan känna är att jag inte känner mig lika -tung- längre, och inte riktigt lika uppsvullen. Nu kan ändå ingen komma o peka finger o säga "hahah, dumma dig, det där är ju bara vatten glykos du har gått ner!". Nu är det på riktigt.
Det märkliga är att vågen inte alls är smutsig IRL, men på bild - ja då jävlar ser den skitig ut!!
(Jag vägde 92 efter Ungens födsel, jag gick ner till 87 som "minst" under hans första veckor, men sedan började det eskalera och jag hade min peak på 103 kilo på min födelsedag i början av oktober.)
Fredagen den 17 december
Idag fick jag sovmorgon av Ungen. Det behövdes eftersom jag jobbade över 2 timmar igår. Vi var lite dumstridiga för vi hade knappt några gäster, så vi skickade hem lite personal men lagom till dom hade gått blev hela stället smockfullt och där stod vi - 2 personer kvar när vi skulle varit 5. Så ja, lite övertid som sagt. Totaldöd var jag när jag kom hem!
Jag vägde mig ikväll - 94.9. Allt spring på jobbet lönar sig :P För övrigt är det konstigt att jag inte känner mig hungrig. Jag var hemma hos en vän runt lunch o käkade brunch (=frukostbullar med ost o kaffe :P) och vid 19 höll min syster på att dö av hunger - jag kände ingenting. Kvällsmat blev iaf god kyckling i ugnen och lite paprikakokt ris = smaskens! Fredagen till ära avnjöts det även ett gott Amarone-vin till :P Och efteråt blev det kaffe o Baylie's.
I morgon är det dags för mig att jobba igen. Jag börjar tidigt och jag slutar mitt i natten (natten mellan lördag och söndag) så se inte fram emot allt för mycket uppdatering kommande dagen. Jag har tidsinställt lite sanningar och lite andra småinlägg, men det blir inte direkt högtryck på bloggen ;) På måndag innan lunch lovar jag er uppdatering med vikt o mått!
♥ Sanning 3 – Mina föräldrar.
Min mamma och min pappa var 33 respektive 52 när jag föddes. Min pappa hade lämnat sin första fru (och tre barn) för min mamma några år tidigare och vid trettiotre började mammas biologiska klocka att ringa. Pappa brukade alltid skämta om att det finns inga barn i världen som är mer planerade än mig och min lillasyster.
Vi växte upp i mitten av Smålands mörka skogar och jag måste säga att när jag ser tillbaka på min uppväxt finns det tre ord som beskriver den bäst: trygg, traditionell och varm. Mamma och pappa separerade när jag var 12 år, och pappa flyttade till en annan stad.
Min mamma är en så kallad karriärsmamma, hon vägrade stå hemma o baka bullar dagarna i ända - hon ville ut o göra karriär. Sagt och gjort, idag har hon landat ett grymt bra jobb som hon trivs på väldigt bra och är nöjd över. Hennes motto har alltid varit "liite bättre kan du!", vilket har varit bra för man har alltid sporrats av att göra liite bättre. Mamma är inte den kramiga typen, hon är inte en sådan som daltar - hon kör mer "nu borstar vi av dig, och så upp igen!"-stilen. Jag har alltid varit mammas flicka. Idag bor mamma med sin sambo och sina hundar (hon driver en kennel) sedan 10 år tillbaka i ett vackert hus i samma stad som jag.
Min pappa är död sedan 2,5 år tillbaka. Sista (värsta) veckan, innan "alla" hade kommit hem o samlats hos honom, gick snabbt. Han dog en varm julinatt hemma hos min (halv)storasyster. Min pappa var en oerhört varm människa, han var ALLTID stolt över vad man åstakom - det kvittade hur litet det var, han var så imponerad att han berättade för alla och man riktigt såg hur han lyste av stolthet o kärlek. Han var en väldigt kramig person, alltid glad och han älskade livet. Han hade en förkärlek till havet, och havets alla läckerheter (räkor, krabbor, kräftor, hummer var standard när man var o hälsade på!). Han var en hejjare på att laga mat och han ställde alltid upp, oavsett vad man behövde hjälp med. Pappa fick aldrig träffa Ungen, och han hann inte heller få reda på att jag var gravid. Jag saknar honom.
Tjipp.
Jag blev inringd till jobbet i onsdags och har alltså jobbat sedan dess. När jag inte sovit förståss ;) Jag jobbar ofta 12-timmarspass när jag jobbar, och kommer hem kl 03.00 - dödstrött. Så sen ligger jag o sover till 11 på morgonen vilket ger mig ungefär fyra timmar över på dygnet för ALLT annat som måste göras här hemma! Och idag måste jag verkligen ringa kommunen och kolla hur det blir med Ungens förskola. Och betala räkningar ;)
Jag har varken vägt mig eller mätt mig så jag har inte direkt något "nytt" o komma med, jag har ingen aning om jag gått upp eller ner i vikt senaste veckan, men det lär vi ju se på måndag om inte annat. Idag är jag iallafall ledig och ska passa på att handla massa mat, julgran, sista julklapparna, slå in julklapparna och så vidare. Fullt med pyssel idag! Men först ska jag och Ungen har en låååångfrukost :P
Jag har ju några sanningar att dela med mig av också - jag tidsinställer de inläggen så dom kommer upp senare under dagen ;)
♥ Sanning 2 – Min första kärlek.
Rickard var en väldigt speciell person. Hans uppväxt hade inte alls varit speciellt bra och han flyttade tidigt hemifrån, ifrån sin mamma som var alkoholist. (Hans mamma dog precis i den perioden från det att vi började prata tills det att vi blev tillsammans. Hon trillade ner för trappan, full, om jag inte minns helt fel. Hans styvpappa dog någon vecka senare - av sorg (hjärtattack).) Han var en väldigt teknisk person, och drivande. Jag älskade hans sinne för humor, jag älskade hans känsla för det finstilta i livet. Han tänkte alltid på detaljerna och var grymt romantisk. Efter att vi gjort slut köpte han ett dator-företag och drev det i något år tillsammans med två vänner. Idag jobbar han på ett känt varuhus som teknisk support någonting-högt-uppsatt och hans nuvarande sambo jobbar på samma ställe.
Vi träffades, lite kontroversiellt på den tiden, på internet. På lunarstorm. Han kom upp som en av de fem "dagens ansikten" som dom hade ett tag. Jag tyckte han var döööösnygg så jag skrev ett meddelande till honom - något i stil med "hej, snygging. hur är läget?". Han hade redan flickvän och jag hade redan pojkvän, men trots det bestämde vi, efter mycket snack över ICQ och telefon, att jag ändå skulle åka upp o hälsa på honom. Jag ljög för min mamma (vilken mamma hade släppt iväg sin 14-åriga dotter 50 mil bort till en kille hon aldrig hade träffat?) och sa att jag skulle sova hos en kompis över helgen, tog mitt barnbidrag och satte mig på tåget. Helgen var helt magisk, han var allt och mer än jag någonsin hade kunnat förvänta mig. På söndagen när jag skulle åka hem så försökte jag göra ett sugmärke på hans hals, jag sa att jag ville lämna spår efter mig så han inte skulle glömma mig. Han såg mig i ögonen, tog min hand o förde den till sitt bröst precis ovanpå sitt hjärta och sa "Men, det har du redan gjort. Här inne.". Efter det var det vi mot allt. I 5 år. Det tog slut på grund av mig, jag fick för mig att jag inte gillade slentrianen vi kommit in i - allt var vardag. Tråkigt. Jag hamnade på en fest i min stad med massa singlar en helg och det blev en hel del flirtande. Jag började längta efter min frihet och vi gjorde slut över web cam. Jag ägnade lååång tid åt att försöka få tillbaka honom efter det, och jag låste in mig i mitt rum o grät när jag insåg vad jag "bytt bort" mot min så himla efterlängtade frihet. Jag gick ner 18 kilo på 2 månader i den där sängen, gråtandes.
Han kommer alltid ha en väldigt, väldigt speciell plats i mitt hjärta och nu efter många år, när jag kan se det mer objektivt, så vet jag att vi aldrig hade passat ihop i längden. Det lärde mig att man måste ha mer än bara kärlek i ett förhållande för att det ska fungera. För kärlek och passion hade vi sannerligen.
Ett foto jag tog på oss hemma hos mig. Ja, jag hade pyjamas-byxor på mig :´)
Ni undrar varför jag inte längre skriver vad jag äter...
... det är för att det är absolut INGEN orning på det jag äter nu för tiden! Jag har helt tappat detta med frukost - lunch - middag och har gått över till någon slags svält-diet. Fråga mig inte varför. I morgon får jag lön, och då ska jag åka direkt till Maxi o handla massa god mat och sen kör vi LCHF - är ni med?
Ikväll blir det laxpasta i alla fall. Vi hade två laxbitar kvar i frysen och sambon tog hem en tiokilossäck med pasta till Ungens födelsedag för några månader sedan. Så lite dill, lite citron, lite tomat och sen har vi nog en god kvällsmat ;)
Lugnet.
Ungen håller på att få kindtänder. Ja, ni kan ju tänka er hur det är hemma hos oss. Stackars liten har så ont. Nu har h*n iaf lyckats somna för att sova lite middag, och jag pustar ut. Jag har knåpat ihop min andra sanning också! Det blev en lite trip down memory lane, om vi säger så! Ni får se ikväll, för då kommer inlägget upp ;)
Min plan var att hinna julpyssla färdigt här hemma. Och plocka undan alla leksaker - här ser ut som kriget! Men jag fastnade i min externa hårddisk, med alla mina foton från 13 års ålder och framåt. Jag älskade web cam:en när jag var yngre! Och jag älskade internet när det kom. Jag brukade smyga upp på nätterna när mamma hade somnat och kopplade upp mig (jag la massa kläder över modemet, det var ett sådant 56K-modem som tog foooreeeever att koppla upp, och det tjöt o pep o hade sig, för att inte väcka någon) och sen satt jag o chattade hela nätterna :´) Everyday, Passagen och mIRC.
